Mirakelfrågan är en av de mest kända frågeteknikerna inom lösningsfokuserad terapi. Den används för att hjälpa en person att beskriva hur livet skulle kunna se ut om det problem som personen söker hjälp för plötsligt hade förändrats eller försvunnit.
Frågan handlar inte om att personen ska tro på mirakel. Syftet är i stället att göra en önskad förändring mer konkret.
Genom att föreställa sig en situation där problemet inte längre finns kan personen börja beskriva vad som skulle vara annorlunda i vardagen, vad personen själv skulle göra och vad andra skulle lägga märke till.
Mirakelfrågan har varit en del av den lösningsfokuserade traditionen sedan den utvecklades av Steve de Shazer och hans kollegor. Forskning om lösningsfokuserade arbetssätt beskriver den som en central teknik för att hjälpa klienter att formulera en önskad framtid.
Vad är mirakelfrågan?
En förenklad version av mirakelfrågan kan formuleras så här:
Föreställ dig att du går och lägger dig i kväll. Medan du sover händer ett mirakel och problemet som gjorde att du sökte hjälp är löst. Du vet inte att miraklet har hänt eftersom du sover. När du vaknar nästa morgon – vad skulle vara det första du märkte som visade att något hade förändrats?
Det centrala är vad som händer efter själva frågan.
Personen kan exempelvis börja beskriva att den skulle känna sig lugnare, gå upp lättare ur sängen eller ha ett annorlunda samtal med sin partner.
Terapeuten kan då fortsätta att undersöka beskrivningen:
- Vad skulle du märka först?
- Vad skulle du göra annorlunda?
- Vad skulle andra människor märka?
- Vad skulle vara annorlunda under dagen?
- Vad skulle du göra som du inte gör idag?
- Hur skulle du märka att förändringen verkligen hade börjat?
På så sätt blir en generell önskan om förändring mer konkret.
Varför används mirakelfrågan?
När en person har levt med ett problem under en längre tid kan det vara svårt att beskriva vad man faktiskt vill uppnå.
Det kan vara betydligt lättare att beskriva problemet:
”Jag vill inte vara så orolig.”
än att beskriva den önskade situationen:
”Jag vill känna mig tryggare när jag går till jobbet och kunna koncentrera mig på det jag håller på med.”
Mirakelfrågan försöker skapa en sådan förflyttning.
Frågan riktar uppmärksamheten från vad som är fel till vad som skulle vara annorlunda om situationen blev bättre.
Det betyder inte att problemet förnekas. Problemet finns fortfarande som utgångspunkt för samtalet. Men frågan försöker hjälpa personen att beskriva den förändring som personen faktiskt vill uppnå.
Det viktiga är inte miraklet
Namnet kan göra tekniken lite missvisande.
Mirakelfrågan handlar egentligen inte om övernaturliga händelser.
Det viktiga är att skapa en tänkt situation där problemet inte längre styr vardagen och sedan undersöka hur personen skulle kunna märka skillnaden.
Om någon exempelvis söker hjälp på grund av konflikter hemma kan frågan leda till en beskrivning som:
”Jag skulle märka att jag inte blev lika irriterad på morgonen. Jag skulle prata lugnare med min partner och vi skulle kanske äta frukost tillsammans i stället för att båda gå runt och vara irriterade.”
Det är den konkreta beskrivningen som är användbar.
Den ger samtalet information om vad personen faktiskt menar med att situationen ska bli bättre.
Från abstrakt mål till konkreta tecken
En av mirakelfrågans styrkor är att den kan hjälpa till att göra abstrakta mål mer konkreta.
Att säga:
”Jag vill må bättre.”
säger inte särskilt mycket om vad förändringen skulle innebära.
Efter en mirakelfråga kan personen i stället beskriva:
- att vakna med mer energi
- att börja träffa vänner igen
- att orka laga mat
- att kunna koncentrera sig bättre
- att känna mindre oro i vissa situationer
- att återgå till aktiviteter som tidigare varit viktiga
Dessa beskrivningar kan sedan användas för att undersöka möjliga steg framåt.
Hur följer terapeuten upp mirakelfrågan?
Själva mirakelfrågan är egentligen bara början.
Det är ofta följdfrågorna som gör den användbar.
Om personen exempelvis säger:
”Jag skulle känna mig mer självsäker.”
kan terapeuten fråga:
Vad skulle du märka som gjorde att du kände dig mer självsäker?
Om personen svarar:
”Jag skulle våga säga vad jag tycker på jobbet.”
kan nästa fråga vara:
Vad skulle du säga eller göra annorlunda?
På så sätt kan samtalet röra sig från en abstrakt känsla till konkreta beteenden.
Det kan också handla om andra människors reaktioner:
Vad skulle din partner märka?
Vad skulle dina kollegor märka?
Vad skulle du göra som de inte ser idag?
Den här typen av följdfrågor hjälper till att utveckla bilden av den önskade framtiden.
Mirakelfrågan och framtiden
En central funktion är alltså att skapa en beskrivning av en föredragen framtid.
Det är inte samma sak som att förutsäga framtiden.
Personen behöver inte veta exakt hur förändringen kommer att ske. Frågan används för att undersöka hur personen skulle vilja att situationen såg ut.
Det kan ge terapeuten information om:
- personens mål
- vad som är viktigt för personen
- vilka förändringar som skulle ha betydelse
- hur förändringen skulle märkas
- vilka beteenden som skulle kunna vara relevanta
Forskning om lösningsfokuserade arbetssätt beskriver just denna funktion – mirakelfrågan används för att hjälpa klienten att visualisera och beskriva en önskad framtid mer detaljerat.
Ett exempel
Anta att en person säger:
”Jag känner mig stressad hela tiden och vill bara att det ska försvinna.”
Terapeuten skulle kunna använda mirakelfrågan:
”Om du vaknade i morgon och märkte att stressen inte längre hade samma grepp om dig – vad skulle du märka först?”
Personen kanske svarar:
”Jag skulle inte känna den där klumpen i magen direkt när jag vaknar.”
Då kan terapeuten fråga:
”Vad skulle du göra då?”
Personen:
”Jag skulle nog ligga kvar några minuter och äta frukost i lugn och ro.”
Nästa fråga:
”Vad skulle någon som känner dig väl märka?”
Personen:
”Min partner skulle nog märka att jag inte är lika kort i tonen.”
Nu har samtalet gått från:
”Jag vill vara mindre stressad.”
till flera konkreta förändringar:
- mindre stress på morgonen
- lugnare frukost
- mindre irritation
- annorlunda samspel med partnern
Det ger betydligt mer information om vad personen faktiskt vill förändra.
Mirakelfrågan behöver inte ställas ordagrant
Det finns ingen anledning att se formuleringen ovan som den enda korrekta versionen.
Frågan kan anpassas efter personen, situationen och sammanhanget.
Exempelvis kan terapeuten säga:
”Om något förändrades till det bättre under natten, vad skulle du lägga märke till när du vaknade?”
Eller:
”Anta att problemet du beskriver plötsligt inte längre var ett problem. Vad skulle du märka först?”
Det viktiga är inte det exakta ordvalet utan att frågan hjälper personen att beskriva konkreta skillnader i en önskad situation.
När kan mirakelfrågan vara användbar?
Mirakelfrågan kan vara särskilt användbar när en person har lätt att beskriva vad den vill bort från men svårt att beskriva vad den vill ha i stället.
Exempelvis:
”Jag vill inte vara så arg.”
”Jag vill sluta känna mig stressad.”
”Jag vill inte bråka med min partner.”
”Jag vill inte misslyckas i skolan.”
I sådana situationer kan frågan hjälpa till att undersöka vad personen faktiskt skulle vilja se i stället.
Den kan också användas för att göra ett redan formulerat mål mer konkret.
När passar mirakelfrågan mindre bra?
Mirakelfrågan är inte automatiskt rätt för alla personer eller alla situationer.
Vissa människor kan tycka att formuleringen känns konstig, abstrakt eller svår att relatera till.
Det kan också finnas situationer där en person behöver mer konkreta frågor eller där andra terapeutiska metoder är mer lämpliga.
Det är därför inte meningen att terapeuten mekaniskt ska ställa mirakelfrågan i varje samtal.
En studie som undersökte hur erfarna lösningsfokuserade terapeuter använde tekniken visade just att frågan kan behöva anpassas efter samtalets utveckling och klientens situation.
Vad säger forskningen om mirakelfrågan?
Det är viktigt att skilja mellan forskning om mirakelfrågan som en enskild teknik och forskning om lösningsfokuserad terapi som helhet.
Det finns forskning som undersökt effekten av olika typer av lösningsfokuserade frågor.
I en studie med 246 deltagare jämfördes bland annat mirakelfrågor, skalfrågor, undantagsfrågor och problemfokuserade frågor. Mirakel- och undantagsfrågorna hade större effekt än problemfokuserade frågor på vissa mått av negativ affekt, medan skalfrågorna genererade fler konkreta handlingssteg. Forskarna betonade samtidigt att skillnaderna mellan lösningsfokuserade och problemfokuserade frågor inte var stora på alla mått.
Det går därför inte att dra slutsatsen att mirakelfrågan i sig är en behandling som fungerar för alla problem.
Den bör snarare förstås som ett samtalsverktyg inom ett större lösningsfokuserat arbetssätt.
Mirakelfrågan är inte en förutsägelse
En vanlig missuppfattning är att mirakelfrågan skulle handla om att terapeuten får personen att tro att problemet faktiskt kommer att försvinna över en natt.
Det är inte syftet.
Frågan är en hypotetisk övning:
Om problemet inte längre fanns – hur skulle du märka det?
Det gör att personen kan undersöka vad en önskad förändring skulle innebära utan att behöva veta exakt hur förändringen ska ske.
Från mirakel till nästa steg
När personen har beskrivit sin önskade framtid kan samtalet gå vidare till vad som redan finns i den riktningen.
Terapeuten kan exempelvis fråga:
Finns det något av detta som redan händer ibland?
Eller:
När är du närmare den här situationen än vanligt?
Då kopplas mirakelfrågan ihop med andra lösningsfokuserade arbetssätt, exempelvis frågor om undantag och resurser.
Nästa steg kan sedan bli:
Vad skulle vara ett litet tecken på att du är på väg dit?
På så sätt behöver mirakelfrågan inte sluta i en fantasibild. Den kan användas som utgångspunkt för ett samtal om verkliga och möjliga förändringar.
Mirakelfrågan i korthet
Mirakelfrågan är ett sätt att hjälpa en person att beskriva en önskad framtid.
Den centrala frågan är ungefär:
Om problemet plötsligt var löst – vad skulle du märka?
Därefter undersöks detaljerna.
Vad skulle du göra?
Vad skulle andra märka?
Vad skulle vara annorlunda?
När skulle du märka det?
Finns något av detta redan idag?
Vad skulle kunna vara ett första steg?
Det är dessa följdfrågor som gör tekniken konkret.
Sammanfattning
Mirakelfrågan är ett centralt samtalsverktyg inom lösningsfokuserad terapi.
Den används för att:
- beskriva en önskad framtid
- göra mål mer konkreta
- identifiera synliga tecken på förändring
- undersöka vad personen skulle göra annorlunda
- uppmärksamma vad andra människor skulle märka
- skapa en utgångspunkt för möjliga nästa steg
Mirakelfrågan handlar alltså inte om att tro på mirakel. Den används för att skapa en konkret bild av hur en önskad förändring skulle kunna märkas i vardagen.
Forskningen om lösningsfokuserade frågor ger visst stöd för att olika typer av frågor kan påverka exempelvis negativa känslor och handlingsplaner, men resultaten visar också att effekterna varierar mellan olika frågetyper. Mirakelfrågan bör därför ses som ett verktyg inom ett större terapeutiskt sammanhang, inte som en fristående behandling.