Lösningsfokuserad terapi är ett samtals- och förändringsinriktat arbetssätt där fokus i hög grad ligger på vad en person vill uppnå, vad som redan fungerar och vilka möjligheter som finns att ta nästa steg.
I stället för att enbart försöka förstå varför ett problem har uppstått undersöker man också frågor som: Hur skulle personen vilja att situationen såg ut? När fungerar det bättre? Vad är annorlunda då? Och vad skulle kunna vara ett första steg i önskad riktning?
Metoden kallas ofta Solution-Focused Brief Therapy (SFBT) på engelska och har utvecklats inom den lösningsfokuserade traditionen sedan 1970- och 1980-talen. Den förknippas framför allt med Steve de Shazer, Insoo Kim Berg och deras kollegor vid Brief Family Therapy Center i Milwaukee, USA.
Vad innebär lösningsfokuserad terapi?
Grundtanken är inte att problem saknar betydelse. Problem och svårigheter kan behöva förstås och tas på allvar. Det lösningsfokuserade arbetssättet lägger däremot särskild vikt vid att undersöka vad personen vill förändra och vad som kan bidra till förändring.
Samtalet kan därför handla om både problem och möjligheter, men frågorna riktas ofta mot framtiden, mål, resurser och situationer då problemet är mindre framträdande.
En terapeut kan exempelvis fråga:
- Vad skulle du vilja ska bli annorlunda?
- Hur skulle du märka att situationen blivit bättre?
- När fungerar det redan lite bättre?
- Vad gör du annorlunda när det fungerar?
- Vad har hjälpt dig tidigare?
- Vad skulle vara ett litet men möjligt nästa steg?
På så sätt försöker man göra en önskad förändring mer konkret och identifiera sådant som personen redan kan bygga vidare på.
Problemfokus och lösningsfokus
En viktig skillnad är att lösningsfokuserat arbete inte behöver börja med en detaljerad analys av problemets orsaker.
I ett mer traditionellt problemorienterat samtal kan frågor exempelvis handla om när problemet började, varför det uppstod och vilka faktorer som bidrar till att det fortsätter.
I ett lösningsfokuserat samtal kan motsvarande situation i stället leda till frågor om:
Vad vill du ska hända i stället?
När händer det redan, åtminstone delvis?
Vad skulle vara ett tecken på att du är på väg åt rätt håll?
Det innebär inte att den ena typen av frågor alltid är bättre än den andra. Olika terapeutiska och professionella arbetssätt har olika syften. Lösningsfokuserad terapi utmärker sig genom att systematiskt uppmärksamma önskade förändringar, resurser och fungerande situationer.
Den önskade framtiden
Ett centralt inslag är att hjälpa personen att beskriva vad den vill uppnå, snarare än att bara beskriva vad den vill bli av med.
Det kan vara en viktig skillnad.
Att säga:
”Jag vill inte längre vara så stressad.”
ger relativt lite information om vad personen faktiskt vill uppnå.
Ett lösningsfokuserat samtal kan därför undersöka:
”Vad skulle du märka i din vardag om stressen blev mer hanterbar?”
Personen kanske då beskriver att den skulle kunna sova bättre, vara mer närvarande med familjen, få lättare att prioritera eller känna större kontroll över sin arbetsdag.
Den typen av beskrivningar gör målet mer konkret och kan ge samtalet en riktning.
Mirakelfrågan
En av de mest kända teknikerna inom lösningsfokuserat arbete är mirakelfrågan.
Den används för att hjälpa personen att föreställa sig en önskad situation så konkret som möjligt.
En förenklad version kan låta:
”Föreställ dig att du somnar i natt och att det på något sätt har skett en förändring. När du vaknar, vad skulle du märka som visar att situationen blivit bättre?”
Det intressanta är inte själva tanken på ett mirakel. Frågorna som följer handlar om konkreta tecken på förändring.
Vad skulle personen göra annorlunda?
Vad skulle andra människor märka?
Vad skulle vara annorlunda på morgonen?
Vad skulle hända under dagen?
På så sätt kan en abstrakt önskan om förändring göras mer konkret.
Mirakelfrågan är därför framför allt ett sätt att undersöka den önskade framtiden och vilka konkreta skillnader personen skulle kunna lägga märke till.
Skalfrågor
Skalfrågor är ett annat välkänt verktyg.
Personen kan exempelvis få föreställa sig en skala från 0 till 10 där 0 representerar en situation där det önskade målet ännu inte är uppnått och 10 representerar den situation som personen helst vill nå.
Terapeuten kan sedan fråga:
- Var befinner du dig idag?
- Vad gör att du är på den siffran och inte lägre?
- Vad skulle vara ett tecken på att du tagit ett steg framåt?
- Vad skulle kunna hjälpa dig att gå från exempelvis 5 till 6?
Syftet är inte att skapa ett vetenskapligt exakt mått på personens situation. Skalan fungerar i första hand som ett samtalsverktyg för att undersöka skillnader, framsteg och möjliga nästa steg.
Undantag – när problemet är mindre framträdande
Ett centralt område inom lösningsfokuserat arbete är att undersöka undantag.
Med undantag menas situationer då problemet inte uppstår, är mindre intensivt eller då personen lyckas hantera situationen på ett annat sätt.
Om en person exempelvis upplever stark oro kan terapeuten fråga:
”Finns det tillfällen då oron är lite mindre?”
Om svaret är ja kan nästa steg vara att undersöka vad som är annorlunda just då.
Det kan handla om tidpunkt, miljö, relationer, beteenden, tankar eller andra omständigheter.
På så sätt försöker samtalet identifiera sådant som redan fungerar och som eventuellt går att använda i andra situationer.
Forskning om själva samtalsprocessen har bland annat funnit stöd för betydelsen av styrkeorienterade tekniker och den gemensamma konstruktionen av mening mellan klient och behandlare, samtidigt som forskarna efterlyser fler större och metodologiskt starkare studier.
Resurser och styrkor
Lösningsfokuserad terapi lägger ofta stor vikt vid personens egna resurser och tidigare erfarenheter.
Det kan handla om kunskaper, relationer, beteenden eller egenskaper som personen redan använder i andra delar av livet.
En fråga kan exempelvis vara:
”Hur har du lyckats hantera liknande situationer tidigare?”
Eller:
”Vad gör du som hjälper dig när det fungerar lite bättre?”
Tanken är inte att personen alltid ska kunna lösa sina problem själv. Snarare handlar det om att undersöka vilka erfarenheter och resurser som kan vara relevanta för den förändring personen vill uppnå.
Är lösningsfokuserad terapi alltid kort?
Begreppet Solution-Focused Brief Therapy innehåller ordet ”brief”, alltså kort.
Det betyder att arbetssättet historiskt har förknippats med kortare behandlingsinsatser, men det bör inte tolkas som att ett visst antal samtal alltid räcker eller att alla problem kan lösas snabbt.
Hur många samtal som behövs beror bland annat på personens situation, mål, problematik och sammanhang.
Det är därför bättre att se ”kort” som en viktig del av den terapeutiska traditionen än som ett löfte om att behandling alltid kan avslutas efter ett bestämt antal sessioner.
Vad säger forskningen?
Forskningen om lösningsfokuserad terapi har vuxit betydligt sedan de tidiga studierna.
En meta-analys publicerad 2024 analyserade 72 experimentella och kvasiexperimentella studier med totalt 489 effektstorlekar. Forskarna fann övergripande positiva effekter på psykosociala utfall, men effekterna varierade beroende på bland annat målgrupp, jämförelsebehandling och behandlingsform. Effekten var exempelvis större i studier med icke-kliniska grupper än i kliniska grupper, och mindre när lösningsfokuserad terapi jämfördes med sedvanlig behandling än när den jämfördes med ingen behandling.
En annan forskningsöversikt från 2024 sammanställde 25 systematiska översikter, varav 15 var meta-analyser. Den fann stöd för positiva resultat inom flera områden och bedömde evidensen som starkare för vissa utfall, bland annat depression, generell psykisk hälsa och utveckling mot individuella mål hos vuxna. Samtidigt framhöll författarna behovet av ytterligare forskning med mer rigorösa metoder och bättre rapportering.
Det är därför rimligt att säga att forskningsläget är positivt men inte att metoden fungerar lika bra för alla människor eller alla problem.
Det är också viktigt att skilja mellan forskning som visar att en behandlingsform kan ha positiva effekter och påståendet att den är överlägsen andra etablerade behandlingar.
Vad används lösningsfokuserat arbete till?
Lösningsfokuserade arbetssätt har använts inom flera olika sammanhang.
Exempel är:
- psykoterapi och samtalsbehandling
- familjearbete
- socialt arbete
- skola och utbildning
- coaching
- handledning
- organisationsarbete
- arbete med barn och ungdomar
Hur metoden används kan skilja sig betydligt mellan dessa områden.
Ett samtal med en terapeut är exempelvis inte samma sak som ett lösningsfokuserat samtal mellan en lärare och en elev eller mellan en chef och en medarbetare.
Det som ofta förenar tillämpningarna är intresset för mål, önskad förändring, resurser, fungerande situationer och möjliga nästa steg.
Vad är skillnaden mellan lösningsfokuserad terapi och positivt tänkande?
Lösningsfokuserad terapi ska inte blandas ihop med att bara tänka positivt.
Det lösningsfokuserade arbetssättet innebär inte att svåra känslor ska ignoreras eller att personen ska försöka se allt från den ljusa sidan.
Tvärtom kan problem, lidande och svårigheter vara en viktig del av samtalet.
Skillnaden ligger snarare i vilken riktning samtalet tar och vilka frågor som ställs.
Fokus kan flyttas från enbart problemets omfattning till vad personen vill ska hända, när situationen fungerar bättre och vilka konkreta förändringar som är möjliga.
Begränsningar och viktiga nyanser
Det finns flera skäl att vara försiktig med alltför långtgående påståenden om lösningsfokuserad terapi.
Forskningsresultat kan variera mellan olika målgrupper och utfall. Dessutom är det inte alltid enkelt att avgöra vilka specifika delar av ett lösningsfokuserat samtal som står för en observerad effekt.
Tidigare forskning har också pekat på behovet av bättre kontrollerade studier och större forskningsmaterial.
En seriös beskrivning av lösningsfokuserad terapi bör därför skilja mellan:
Vad metoden förespråkar
och
vad forskningen faktiskt har visat.
Det är också viktigt att komma ihåg att en terapeutisk metod behöver anpassas till individen och situationen. Lösningsfokuserat arbete är inte en universell lösning på alla former av psykisk ohälsa eller sociala problem.
Sammanfattning
Lösningsfokuserad terapi är ett förändringsinriktat arbetssätt som framför allt undersöker vad personen vill uppnå, vad som redan fungerar och vilka möjligheter som finns att komma vidare.
Några centrala delar är:
- önskad framtid och konkreta mål
- mirakelfrågan
- skalfrågor
- undantag
- resurser och styrkor
- små och möjliga nästa steg
Metoden utvecklades framför allt genom arbetet av Steve de Shazer, Insoo Kim Berg och deras kollegor under 1970- och 1980-talen. Sedan dess har lösningsfokuserat arbete spridits till flera olika områden och blivit föremål för ett växande forskningsintresse.
Den samlade forskningen pekar på att lösningsfokuserad terapi kan ge positiva resultat inom flera områden, men forskningsläget behöver samtidigt beskrivas nyanserat och med hänsyn till skillnader mellan studier, målgrupper och jämförelsebehandlingar.
På EBTA.nu kommer vi därför att skilja mellan metodens idéer, historiska utveckling och den forskning som finns om dess effektivitet.