Lösningsfokuserad terapi använder frågor och samtalsverktyg för att rikta uppmärksamheten mot önskad förändring, fungerande situationer och möjliga vägar framåt. I stället för att enbart undersöka vad som är svårt kan samtalet också handla om vad personen vill ska bli annorlunda, när något redan fungerar bättre och vilka resurser som kan användas.
Några av de mest kända inslagen är mirakelfrågan, skalfrågor och frågor om undantag. Andra frågor handlar exempelvis om tidigare framgångar, resurser, den önskade framtiden och möjliga nästa steg.
Det är dock inte en färdig lista med frågor som ska användas på samma sätt i varje samtal. Hur frågorna används beror på personen, situationen och sammanhanget. Det centrala är det lösningsfokuserade sättet att undersöka förändring snarare än att mekaniskt följa en viss frågemall.
I den här artikeln går vi igenom de vanligaste frågorna och teknikerna inom lösningsfokuserat arbete, vad de syftar till och hur de kan användas i ett samtal.
Mirakelfrågan
Mirakelfrågan är en av de mest kända teknikerna inom lösningsfokuserad terapi. Den används för att hjälpa personen att beskriva hur livet skulle se ut om det problem som fört personen till samtalet plötsligt inte längre fanns.
En vanlig formulering är:
”Anta att ett mirakel händer i natt och problemet som du söker hjälp för är löst. När du vaknar i morgon, vad skulle vara det första du märkte som skulle visa att något har förändrats?”
Fokus ligger inte på att avgöra hur ett sådant mirakel skulle kunna inträffa. Frågan används i stället för att göra den önskade förändringen mer konkret.
Samtalet kan sedan fördjupas med frågor som:
- Vad skulle du göra annorlunda?
- Vad skulle andra människor märka?
- Vad skulle du själv märka först?
- Hur skulle din dag se ut?
- Vad skulle du göra som du inte gör idag?
- Vad skulle bli ett tecken på att du är på väg åt rätt håll?
Mirakelfrågan kan därmed hjälpa till att flytta samtalet från ett diffust problem till konkreta tecken på förändring.
Skalfrågor
Skalfrågor används för att göra förändring och nuläge lättare att beskriva. Personen får placera sin situation på en skala, ofta från 0 till 10.
Exempel:
”Om 0 betyder att det är som allra svårast och 10 betyder att du är där du vill vara, var befinner du dig idag?”
Det intressanta är ofta inte själva siffran utan vad den gör möjligt att prata om.
Om personen exempelvis svarar 5 kan terapeuten fråga:
- Vad gör att du är på 5 och inte på 3?
- Vad har du redan gjort som har hjälpt?
- Vad skulle en liten förbättring från 5 till 6 innebära?
- Hur skulle du märka att du har gått från 5 till 6?
- Vad skulle du kunna göra som ökar chansen att det händer?
Skalfrågor kan också användas för exempelvis hopp, motivation, tilltro eller hur nära personen upplever sig vara sitt mål.
Undantagsfrågor
Undantagsfrågor handlar om situationer då problemet inte är lika starkt, inte uppstår alls eller är lättare att hantera.
Om en person exempelvis beskriver att ångest brukar göra det svårt att gå till jobbet kan en fråga vara:
”Finns det tillfällen då du trots ångesten lyckas gå till jobbet?”
Därefter kan samtalet undersöka vad som var annorlunda just då.
Exempel på följdfrågor är:
- När händer det?
- Vad är annorlunda de gångerna?
- Vad gör du då?
- Vad gör andra personer?
- Vad tror du själv gör skillnad?
- Finns det något från de situationerna som skulle kunna användas oftare?
Syftet är inte att hävda att problemet egentligen inte finns. I stället undersöks situationer som kan ge information om vad som redan fungerar eller vad personen redan har förmåga att göra.
Frågor om tidigare framgångar
Tidigare erfarenheter kan ge viktig information om hur personen har hanterat svårigheter tidigare.
Frågor kan exempelvis vara:
- Har du varit med om något liknande tidigare?
- Vad gjorde du då?
- Vad hjälpte dig att klara situationen?
- Vad lärde du dig av det?
- Finns något från den erfarenheten som kan vara användbart nu?
Det behöver inte handla om en situation som är identisk med den aktuella. Även andra erfarenheter där personen har löst problem, hanterat motgångar eller genomfört en förändring kan vara relevanta.
Resursfrågor
Lösningsfokuserade samtal kan också undersöka vilka resurser personen redan har tillgång till.
Det kan exempelvis handla om:
- egna egenskaper
- tidigare erfarenheter
- relationer
- kunskaper
- praktiska färdigheter
- stöd från andra
- rutiner som redan fungerar
Frågor kan vara:
”Vad brukar hjälpa dig när det blir svårt?”
eller:
”Vem i din närhet skulle märka först om något började bli bättre?”
Resurser behöver inte vara stora eller dramatiska. En liten fungerande strategi kan vara relevant om den går att använda i den aktuella situationen.
Frågor om den önskade framtiden
Ett lösningsfokuserat samtal behöver inte stanna vid problembeskrivningen. Terapeuten kan också undersöka vad personen vill uppnå eller vad som skulle vara annorlunda framöver.
Exempel:
- Vad hoppas du ska bli annorlunda?
- Vad skulle du vilja kunna göra?
- Hur skulle du vilja att situationen fungerade?
- Vad skulle vara ett tecken på att du är på rätt väg?
- Vad skulle andra människor märka?
Det gör målet mer konkret än en formulering som exempelvis ”jag vill må bättre”.
Om personen i stället beskriver vad ”må bättre” skulle innebära i vardagen blir det lättare att identifiera förändringar som faktiskt går att observera.
Frågor om små steg
Lösningsfokuserat arbete betonar ofta små och konkreta förändringar snarare än att hela situationen måste lösas på en gång.
En fråga kan vara:
”Vad skulle vara ett litet tecken på att du är på väg åt rätt håll?”
Eller:
”Vad skulle du kunna göra annorlunda redan den här veckan?”
Det kan handla om något mycket konkret. Ett litet steg behöver inte lösa hela problemet för att vara betydelsefullt.
Samtalet kan också undersöka vad personen redan gör som fungerar och om något av detta kan göras lite oftare eller på ett annat sätt.
”Vad mer?”
En enkel men användbar teknik är att följa upp ett svar med frågan:
”Vad mer?”
Om personen exempelvis beskriver en förändring som skulle vara viktig kan terapeuten fråga vad mer som skulle märkas. På så sätt kan beskrivningen av den önskade situationen bli mer detaljerad utan att terapeuten själv behöver föreslå lösningen.
Tekniken kan också användas när personen beskriver resurser eller sådant som redan fungerar:
”Vad har hjälpt dig?”
”Min familj.”
”Vad mer?”
Det kan leda till att personen själv identifierar fler resurser än den första som spontant kom upp.
Bekräftande och resursorienterade frågor
Lösningsfokuserade samtal innehåller ofta frågor som hjälper personen att uppmärksamma sådant som redan fungerar.
Det kan exempelvis vara:
- Hur lyckades du med det?
- Vad gjorde du för att få det att fungera?
- Hur kom du på det?
- Vad säger det om dig?
- Hur märkte du att det hjälpte?
- Vad gjorde du annorlunda den gången?
Frågorna kan bidra till att synliggöra personens egna erfarenheter och strategier.
Komplimanger och bekräftelse
Bekräftelse kan också förekomma i lösningsfokuserade samtal. Det kan handla om att uppmärksamma något personen har gjort, försökt göra eller lyckats hantera.
En bekräftelse behöver inte vara överdriven. Den kan exempelvis vara:
”Du har alltså fortsatt försöka trots att det varit svårt.”
eller:
”Det låter som att du redan har hittat ett sätt som fungerar i vissa situationer.”
Syftet är inte att ge beröm för sakens skull, utan att uppmärksamma information som kan vara relevant för förändringsarbetet.
Att bygga vidare på det som fungerar
En central idé är att undersöka när något fungerar bättre och vad som kännetecknar dessa situationer.
Om en person exempelvis säger:
”Det fungerar bättre på morgonen.”
kan terapeuten undersöka:
- Vad är annorlunda på morgonen?
- Vad gör du då?
- Vad gör andra annorlunda?
- Vad skulle du kunna ta med dig från morgonen till resten av dagen?
På så sätt kan en befintlig fungerande situation bli utgångspunkt för fortsatt förändring.
Att använda personens egna ord
En viktig del av lösningsfokuserat arbete är att utgå från personens egen beskrivning av problemet, målet och förändringen.
Om personen exempelvis säger:
”Jag vill känna mig lugnare.”
kan det vara mer användbart att fråga vad ”lugnare” skulle innebära för personen än att själv definiera vad lugn innebär.
Det kan leda till frågor som:
- Hur skulle du märka det?
- Vad skulle du göra annorlunda?
- Vad skulle andra märka?
- När har du känt dig så tidigare?
På så sätt blir målet kopplat till personens egen upplevelse.
Frågor om andra personer
Ibland kan det vara lättare att upptäcka förändring genom att föreställa sig vad andra människor skulle lägga märke till.
Exempel:
”Om din partner märkte att situationen hade blivit bättre, vad skulle hen se att du gjorde annorlunda?”
Eller:
”Vem skulle först märka att något hade förändrats?”
Det kan göra en abstrakt förändring mer konkret.
Frågor om nästa steg
Mot slutet av ett samtal kan fokus riktas mot vad personen vill göra härnäst.
Exempel:
- Vad vill du ta med dig från vårt samtal?
- Vad vill du prova?
- Vad skulle vara ett bra första steg?
- När skulle du kunna göra det?
- Hur kommer du märka om det hjälper?
På så sätt kopplas samtalet till en konkret handling eller observation.
Hur frågorna kombineras
De olika frågetyperna behöver inte användas separat. Ett samtal kan exempelvis börja med att undersöka den önskade framtiden, fortsätta med en skalfråga och därefter leta efter undantag eller tidigare framgångar.
Ett förenklat exempel kan se ut så här:
1. Önskad förändring
”Vad skulle du vilja ska bli annorlunda?”
2. Konkretisering
”Hur skulle du märka det i vardagen?”
3. Skalfråga
”På en skala från 0 till 10, var befinner du dig idag?”
4. Undantag
”När fungerar det redan lite bättre?”
5. Resurser
”Vad gör du då som verkar hjälpa?”
6. Nästa steg
”Vad skulle vara ett litet steg från där du är nu?”
Det är inte en fast samtalsmall. Frågorna kan anpassas efter situationen och behöver inte användas i någon bestämd ordning.
Lösningsfokuserade frågor i praktiken
Det lösningsfokuserade arbetssättet handlar därför inte bara om att ställa positiva frågor. Det handlar om vilken typ av information samtalet söker efter.
I stället för att enbart fråga varför ett problem uppstår kan samtalet också undersöka när problemet är mindre, vad personen redan gör som fungerar och hur den önskade förändringen skulle kunna märkas.
Det betyder inte att svårigheter ska ignoreras. Problem, lidande och omständigheter kan fortfarande behöva utforskas. Skillnaden ligger snarare i att samtalet även söker efter möjligheter till förändring.
Vanliga lösningsfokuserade frågor – en översikt
| Typ av fråga | Exempel | Syfte |
|---|---|---|
| Mirakelfråga | ”Vad skulle du märka om problemet var löst?” | Konkretisera önskad framtid |
| Skalfråga | ”Var är du på en skala från 0 till 10?” | Göra förändring och nuläge tydligare |
| Undantagsfråga | ”När är problemet mindre?” | Hitta situationer som fungerar bättre |
| Resursfråga | ”Vad hjälper dig när det blir svårt?” | Identifiera befintliga resurser |
| Framgångsfråga | ”Hur lyckades du med det?” | Synliggöra fungerande strategier |
| Framtidsfråga | ”Vad vill du ska vara annorlunda?” | Klargöra mål |
| Småstegsfråga | ”Vad skulle vara ett litet nästa steg?” | Göra förändring hanterbar |
| Relationsfråga | ”Vad skulle andra märka?” | Konkretisera förändring |
| ”Vad mer?” | ”Vad mer skulle vara annorlunda?” | Fördjupa beskrivningen |
Frågor är ett verktyg – inte en färdig mall
Det finns en risk att lösningsfokuserade frågor används mekaniskt. Att ställa en mirakelfråga eller en skalfråga innebär inte automatiskt att samtalet blir lösningsfokuserat.
Det viktiga är hur frågorna används och vad de leder till.
En fråga kan vara relevant i ett samtal men olämplig i ett annat. Terapeuten behöver därför anpassa språk, tempo och frågor efter personen och situationen.
Det centrala är att undersöka önskad förändring, fungerande situationer, resurser och möjliga nästa steg på ett sätt som passar personen.
Sammanfattning
Lösningsfokuserad terapi använder frågor och samtalstekniker för att rikta uppmärksamheten mot förändring och det som kan bidra till att en situation blir bättre.
De mest kända inslagen är mirakelfrågan, skalfrågor och frågor om undantag, men arbetssättet omfattar även frågor om tidigare framgångar, resurser, önskad framtid och små nästa steg.
Gemensamt för teknikerna är att de försöker göra förändring mer konkret och hjälpa personen att upptäcka vad som redan fungerar eller skulle kunna fungera bättre.
Frågorna ska därför inte ses som en checklista som måste följas. Det lösningsfokuserade arbetssättet handlar i större utsträckning om hur samtalet riktas mot möjlig förändring än om att använda en viss uppsättning frågor.